Någon har sagt: ”Lena Andersson har en fantastisk förmåga att väcka förargelse. Och hon blir lika förvånad varje gång.”
Sällan har det varit mera sant än när hon skrev om den påstådda hungern i Sverige sommaren -23 och vållade konvulsioner i svensk offentlighet. Hon har också väckt mycken förargelse när hon skrivit om Nato och utpressningen, om woke, hbtq, samt om väder och vind.
I denna volym ingår även en opublicerad längre essä om universitetet. Där beskrivs hur humaniora och samhällsvetenskap hotas av sin egen felaktiga människosyn. Essän var tänkt att ingå i en antologi om hoten
mot forskningen, men refuserades.
Läs mer